Maya Palmérs poesi berör människans existentiella villkor, ofta med avstamp i det vardagliga och jordnära och på samma gång framsprungen ur inlevelsen i den klassiska och modernistiska dikten och bildkonsten. Hennes dikter bildar en slinga runt ett livets träd med räckan av år och årstider, minnen och tankar, tätt sammanvävda med ett språk som finslipats till stark lyster.