Krig brukar sällan sluta i en entydig känsla av befrielse. Det andra världskriget har på många sätt varit det stora undantaget: det var det goda som segrade mot det onda, och våren 1945 kunde hela världen dra en i och för sig sorgsen, men ändå djup lättnadens suck. I sin nya bok År noll om fredsåret 1945 komplicerar Ian Buruma den bilden. Han påminner om hur franska, brittiska och nederländska trupper när kriget var slut hänsynslöst försökte återupprätta den koloniala ord¬ningen i Algeriet, Vietnam och nuvarande Indonesien; om hur britterna tvingade etniska tyskar från Östeuropa – där de bott i generationer – till ett krympt Tyskland till priset av en halv miljon döda, och samtidigt om hur många japanska krigsförbrytare kom undan, på grund av bristfälliga informationer och språkkunskaper. Visst blev det fred, men den var mycket mer brutal än vi velat erkänna. Ian Buruma (född 1951) är professor i mänskliga rättigheter och journalistik vid Bard College i New York, och medverkar i tidningar som New York Times och Guardian. Natur & Kultur har tidigare bland annat givit ut Mordet i Amsterdam om mordet på filmaren Theo van Gogh.