"Martin går i gräset" är kanske den mest berömda av de fyra romanerna om Martin Skoogs barndom. Den handlar om den underbara sommaren innan Martin skall börja skolan och ta det första steget in i de vuxnas värld, den sista fria sommaren, då han alltjämt bara är ett barn och upplever allt med ett barns ögon och känslor men samtidigt en tid full av frågor om världen omkring honom och människorna, främst då föräldrarna. Det är i allt väsentligt en ljus bok med underbara naturskildringar, återgivna med en friskhet som endast ett par barnögon riktigt kan fånga, men den är minst av allt menlös. Då och då blandar sig med lyckokänslorna snålare vinddrag från de vuxnas värld som varsel om att livet kan komma att bli en komplicerad historia för ett barn med Martins sårbara känslighet. Det är en ömsint barnskildring som man inte glömmer och som man gärna återvänder till.