Fullständigt opåverkad och närmast en smula apatisk stod den 27-årige iraniern Mahmud med händerna fjättrade i bojor och förstod uppenbarligen inte varför han blivit gripen. Han framstod som oskulden själv och på nästan obegriplig danska försökte han hävda "att vad som än hade hänt, så var han på intet sätt inblandad". Mannen föreföll mycket övertygande och det var under alla omständigheter svårt att föreställa sig, att denne späde och närmast självutplånande figur, kunde ha begått något så allvarlig som ett mord. Men så var det. Det skulle senare visa sig att han var långt ifrån oskyldig och att han hade mer än ett mord på sitt samvete. Att han nu gripits skulle resultera i åtskilliga månaders arbete och många resor runt i Danmark för utredarna. För ordningens skull skall nämnas att samtliga namn är fingerade. I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.