Hos JANET FRAME befinner sig de flesta huvudpersoner utanför en trygg, »normal« ordning – som sjuka, handikappade eller barn. Utanförskapet ger dem olika slags visionära gåvor. Här kolliderar det inre med det yttre; intensivt lyriskt språk med vardagligt; hänförelse med hårdaste materialism. Den deliriska kvartetten samlar alla Frames klassiska tidiga romaner: Ugglor gråtor [Owls Do Cry, 1957], Ansikten i vattnet [Faces in the Water, 1961], Vid alfabetets gräns [The Edge of the Alphabet, 1962] och Doftande trädgårdar för de blinda [Scented Gardens for the Blind, 1963]. Nyzeeländska JANET FRAME [1924–2004] räddade bokstavligen sig själv med sitt skrivande. Intagen på mentalsjukhus med diagnosen schizofreni avlystes hennes planerade lobotomi när hennes första bok med noveller, Lagunen och andra berättelser [1951], oväntat tilldelades ett av Nya Zeelands stora litteraturpriser. Mot slutet av sitt liv omtalades hon ofta som en kandidat till Nobelpriset.