Viola Widengren arbetar som syster på sjukhuset i Sollefteå, och hade sett fram emot en ledig dag med sina väninnor. Så ringer telefonen, och hennes fars barska röst säger åt henne att komma hem. Resan är dyr, och flera mil lång, Viola är inte så sugen på att ge sig ut i kylan på söndagseftermiddagen. Men hon kan inte säga nej, så snart sitter hon på bussen hem. Direkt när hon stiger innanför dörren börjar bråket. Viola är arg över att vara hemma, fadern är arg över hennes ton. Snart får hon emotta två raska örfilar. Violas styvmor ber henne att flytta hem, och fadern beordrar samma sak. Viola säger att hon ska stanna, men så går hon ut genom dörren utan handväska eller hatt. Detta var den 5 december år 1948, och det var sista gången Viola sågs till.I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.