I storstädernas betongdjungler intresserar man sig inte för sina medmänniskor eller grannar; inte ens vid dödsfall öppnar man sig för varandra. I folkmassorna ser människorna knappt varandra — lika lite som man noterar ringar i vattnet efter en sten som kastas i krusat hav i höststorm. Det är annorlunda i den orörda skogsbygden. Där upplevs vardagens händelser enklare, där kan inget förbigås, där bryr man sig om. Men ändå kan en händelse, som skulle ha väckt omedelbar uppmärksamhet i en tätort, passera helt obemärkt, åtminstone under lång tid, i en enslig bygd. Så skedde i det här fallet, som inträffade i ödebygden i Kaivaara kommun i början av 1930-talet — ett mord som omslöts av mystikens slöja. Endast den ännu okände gärningsmannen vet hur det gick till.I Nordisk kriminalkrönika berättar poliser själva om sina mest uppmärksammade, omskakande, och svåra fall.