"Han satte sig lite närmre henne i soffan och såg djupt in i Celias ögon igen. Bärnstenar, gula opaler. Han strök med handen över hennes hår, och hon hindrade honom inte, satte sig istället tillrätta och slappnade av, blundade."Fredrik hade fått nog av vardagen. Han hatar sitt liv och det känns som att hans jobb ska kväva honom. Han sätter sig i bilen och kör och kör tills han inte längre har någon bensin. Långt inne i skogen i en stuga träffar han den spännande Celia. Men vad gör hon här ute alldeles ensam när skogen kryllar av farliga djur?-