"Ambulansen tvärnitar, precis som mitt liv. Och tiden niger till i några frusna ögonblick som stannar alltet, och med ögonen fortfarande slutna inser jag att mitt liv, som jag kände det, aldrig skulle bli sig likt igen. Så, tystnad. Ligg blickstilla. Inte röra sig. Och morsans jävla kungsord 'Man ska vara hel och ren inunder, för man vet aldrig var man hamnar.' Han tänker på nybytta kallingar."Det är brustet hjärta, menar författaren när han sätter diagnos på sig själv. Under åtta långa dagar ligger han på sjukhuset och får för första gången på många år tid att tänka. Tid att minnas.Han minns sin lillebror, Peppe, som lämnas bort från familjen för att undvika skammen av att ha ett autistiskt barn. Skulden över att vara det friska barnet driver författaren ut på irrfärder i livet. Detta är en berättelse om en trasig familj och ett brokigt liv, men också en berättelse om hopp, kärlek och glädje, i ett liv fyllt av diagnoser.-